Postnord och andra dåliga affärer alliansen gjort

Idag hade jag förmånen att debattera kapitaltillskottet till Postnord AB i riksdagens kammare. Postnord står inför stora utmaningar, inte minst utifrån den ägarkonstruktion som Maud Olofsson och alliansregeringen gjorde med Danmark.

Trots ägarkonstruktionen har Näringsminister Mikael Damberg (S) som Dagens Industri på ledarplats uttryckte det förhandlat skickligt och Danmark kommer att stå för den stora merparten av ägartillskottet.

Sveriges invånare måste kunna lita på att postservicen fungerar i hela landet. Dit har Postnord lång väg kvar. Med de ändringar i postförordningen regeringen genomfört samt dagens beslut om kapitaltillskott finns förutsättningar att fokusera på och höja kvaliteten. Regeringen är också överens med den danska regeringen om att se över styrningsmodellen för bolaget för att säkerställa att den är ändamålsenlig och effektiv. Det är onekligen ett problematiskt arv som förre Näringsministern Maud Olofsson (S) lämnat efter sig. Alla förändringar kräver samförstånd med de danska ägarna….

I debatten efterfrågade jag självkritik från alliansens sida, ett besked om att de dragit lärdom av såväl Postnord-affären som andra affärer – av Nuon, såväl som Stockholmsmoderaternas många ideologiskt motiverade utförsäljningar av våra gemensamma verksamheter till underpris. Någon sådan omprövning av politiken har dock inte skett.

Här kan du se debatten i efterhand.

Mitt anförande kan du också läsa nedan:

Fru talman,

Jag vill yrka bifall till finansutskottets betänkande om kapitaltillskott till Postnord.

Det är nu nästan ett decennium sedan näringsminister Maud Olofsson å alliansregeringens vägnar presenterade ett samgående mellan svenska posten och Post Danmark (den 1 april 2008) En affär som vi Socialdemokrater motsatte oss och reserverade oss emot. Vi var kritiska på flera punkter.

Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet anförde i vår reservation mot samgåendet att det saknades ordentliga analyser och underlag, frågan var bristfälligt beredd av regeringen. Dessutom sa vi:

Jag citerar:

”Ur rent affärsmässig synpunkt anser vi vidare att samgåendet bör avvisas. Postens omsättning utgör drygt 70 % av det sammanslagna bolagets omsättning, men svenska staten får bara 60 % av aktievärdet och mindre än hälften av röstvärdet.” (När den tredje minsta ägaren löstes ut blev den svenska röstandelen hälften.)Vidare sa vi tre partier i opposition: ”Detta måste betecknas som en dålig affär och kan inte bortförklaras med hänvisning till att det rör sig om en förhandling. I så fall blir slutsatsen att regeringen är en dålig förhandlare.”

Slut citat.

Vi var inte ensamma om kritiken. Nutek sa till exempel att det föreföll rent affärsmässigt vara en dålig affär för svenska staten.

I efterhand måste väl alla konstatera att detta var en riktigt dålig affär. Sverige äger 60 procent av bolaget, men har ändå bara 50 procent av rösterna. Styrelsen består av 4 personer från respektive ägare, ordföranden saknar utslagsröst. Sedan sammanslagningen har den danska verksamheten gått med nästan 2 miljarder i förlust och svenska verksamheten över 6 miljarder plus. Med sig i bagaget hade dessutom den danska verksamheten betydande åtaganden till anställda i Danmark, så kallade särliga villkor, som innebär en rätt till tre års uppsägningstid utan arbetsplikt.

Aktieägaravtalet som Maud Olofsson och alliansregeringen slöt 2009 innebär att svenska staten som ägare har en större risk än danska staten men INTE ett större inflytande.

 

Istället för att lägga all kraft på att värna en stabil utveckling av postverksamheten i hela vårt land har bolaget under de här åren efter sammanslagningen tvingats hantera en dramatisk utveckling i den danska verksamheten. Den danska regeringen har påskyndat digitaliseringen, vilket inneburit dramatiska förändringar för postverksamheten i Danmark, och Postnord har haft svårt att anpassa sig till detta, inte minst på grund av just de särliga villkor en del av personalen hade med sig in i det gemensamma bolaget.

Läget är nu sådant att Postnord behöver tillskott från sina ägare, och efter en noggrann analys föreslås det att bli 2,2 miljarder. Som ägare av 60 procent av bolaget kunde vår andel av det beloppet ha blivit 1,8 miljarder.

Men som Tobias Wikström skrev på ledarplats i Dagens Industri: ”Den nuvarande näringsministern Mikael Damberg (S) har skött förhandlingarna skickligt, och Sverige behöver bara betala 400 miljoner kronor, trots att svenska staten äger 60 procent. ”

Vi går alltså in med ungefär 18 procent av det kapitaltillskott som görs, trots att vi äger 60 procent.

Det är riktigt bra förhandlat, givet de usla förhandlingskort som Maud Olofsson och alliansen lämnade över.

Man kunde kanske förvänta sig att allianspartierna, eller i vart fall Maud Olofssons parti på något sätt visade att man lärt sig något av denna usla affär. Men självkritiken lyser med sin frånvaro. Tvärtom försöker man i sitt särskilda yttrande slå ifrån sig och lägga hela ansvaret för den situation som Postnord har hamnat i på den regering som nu städar upp efter alliansens tillkortakommanden. Det är inte särskilt vackert. Och långt ifrån ansvarstagande. Särskilt med tanke på att det skedde fler dåliga affärer under den förra alliansregeringen, Nuon för att nämna ett annat exempel.

Fru talman,

Åter till själva ärendet.

Givet utvecklingen i Danmark tog Postnords styrelse i början av året beslut om att påbörja införandet av en ny produktionsmodell i Danmark. För att finansiera den här omställningen bad företaget ägarna om finansiellt stöd i början av året. Svenska staten i form av regeringen anlitade då legala och finansiella rådgivare och gjorde en grundlig analys av planen, kapitalbehovet och den nya produktionsmodellen, regeringen gjorde också en granskning av aktieägaravtalet.

Under förhandlingarna har regeringen hela tiden anfört att Danmark måste ta ett stort ansvar för den uppkomna situationen, och regeringen har också kontinuerligt haft kontakt med oppositionen i den här frågan och lämnat information i Näringsutskottet flera gånger.

Förhandlingarna har tagit lång tid och varit tuffa på grund av aktieägaravtalets konstruktion, men Sverige har fått gehör för att Danmark ska ta ansvar för de kostnader som relaterar till historiska avtal mellan danska staten och postanställda, de sk särliga villkoren. Regeringen är också överens med den danska regeringen om att se över styrningsmodellen för bolaget för att säkerställa att den är ändamålsenlig och effektiv. Det aktieägaravtal som slöts 2009 var inte bra, varken för ägarna eller för bolaget. Att det dessutom inte var bra för kunderna borde även alliansens företrädare nu kunna erkänna!

Det är som sagt i Danmark som situationen varit mest akut, men den situationen har förstås påverkat hela bolaget och därför också den svenska verksamheten. Även med det här kapitaltillskottet står Postnord inför stora utmaningar. Postnord måste förbättra sig avsevärt för att kunna vinna tillbaka förtroendet hos svenska folket. Man ska kunna lita på posten, oavsett var man bor.

Genom den nya postförordningen som träder i kraft vid årsskiftet får PostNord förutsättningar att höja sin kvalitet och sin effektivitet. Och det behövs verkligen. Digitaliseringen och den ökande e-handeln är viktig och positiv för Sverige som helhet, och postverksamheten måste anpassa sig till denna nya verklighet. Regeringen inte bara välkomnar utan driver också på digitaliseringen, inte minst hos svenska myndigheter, och arbetar också på flera sätt för att främja e-handel.

Fru talman,

Genom att bolaget nu fått en långsiktig finansieringslösning är förutsättningarna bättre för bolaget att kunna fokusera på den oerhört viktiga kvalitetsfrågan. Det är och ska vara fokus för bolaget framöver. Det är ett hårt jobb framåt, som såväl näringsutskottet och regeringen kommer att följa noga. För när posten inte fungerar kan det få förödande konsekvenser för näringslivet och för enskilda som kan hamna hos kronofogden och få betalningsanmärkningar för att räkningar inte kommit fram i tid. Posten måste fungera, det är en grundläggande förutsättning i vårt välfärdssamhälle. Postnord måste nu jobba hårt för att Sveriges invånare ska kunna känna förtroende för bolaget igen.

Avslutningsvis vill jag ändå tacka samtliga partier för att de inser stundens allvar och är beredda att ge det här kapitaltillskottet till Postnord i bred enighet. Tack.

Tack för ordet.