Älskade Stockholm

IMG_5762

Så har det hänt även här. På simplaste sätt har människor dödats i vad som verkar vara ett terrordåd.

På fredagsmorgonen fick jag via DN lära mig att 70 000 människor går på Drottninggatan varje dag. Antagligen flest på fredag eftermiddag. Denna fredag var det någon som utnyttjade det för att orsaka oskyldiga människor största möjliga skada, på enklast möjliga sätt.

En så vardaglig sak som en lastbil förvandlades i en mördares händer till en mordmaskin. Inte konstigt att många inte hann undan. Det måste ha varit svårt att uppfatta faran och förstå allvaret. Och vem vet hur man skulle ha reagerat? Kanske hade man ”frusit” så som vi människor ibland gör i situationer där vårt liv är hotat.

Själv satt jag på tåget till Göteborg och S-kongressen när nyheten kom. Precis innan tåget gick vid tolv var jag på Åhlens och köpte en kavaj. Expediten var glad. Hon skulle också ut och resa, på kvällen sa hon. Jag tänker att så blev det nog inte. Men förhoppningsvis jobbade hon fortfarande på andra våningen när lastbilen dundrade in på våningen under.

Många av mina kollegor befann sig betydligt närmare attentatet. Många andra var på Centralen, flera blev inlåsta på tåg i timmar medan de såg människor springa för livet utanför dörrarna och själva tog skydd på golvet.

Många som möts i Göteborg på S-kongressen idag har därför mycket obehagliga upplevelser i bagaget. Alla är vi sorgsna och ledsna över vad som inträffat och tänker förstås på de som inte längre finns i livet eller kämpar på sjukhus, på deras anhöriga, på alla dem som inte fick ett ”jag är ok” i luren när de försökte nå sina nära och kära.

Därför kommer det att bli en annorlunda kongress. Hur annorlunda återstår att se. Inledningen blir förstås helt annorlunda, partiordföranden är statsminister och har förstås viktigare saker att hantera just nu än att tala till kongressen.

Men samtidigt måste den del av demokratin som en partikongress faktiskt är få ha sin gång. Frågor om hur våra barns skolgång ska bli bättre, hur tryggheten i vår vardag ska stärkas och hur välfärdens revor ska tätas ska stötas och blötas. Kongressen är kulmen på många månaders arbete. Det är här grunden för vad Socialdemokraterna ska driva för politik de närmsta fyra åren bestäms. Det är det här som är demokrati, och ett terrordåd ska inte få hota vår demokrati.

Samtidigt är förstås alla berörda av det inträffade på olika sätt. Det betyder att vi måste vara lite extra snälla mot varandra. Vi reagerar alla olika i sådana här situationer, och om vi har med oss den insikten kommer vi att kunna hjälpa varandra i detta.

Åhlens city på Drottninggatan råkar vara den affär jag oftast handlar kläder i. Så är det för många förstås. Överhuvudtaget är det här stråket av Drottninggatan en del av många av oss vardag. Vi känner varenda butik, varenda korvstånd, varenda gatsten på den här gågatan. Därför känner vi oss alla så träffade. Det kunde varit vi.  Och det är just den tanken som terroristerna vill att vi ska känna.

Avslutningsvis  så är vi många som mitt i detta fasansfulla gläds över den omtanke människor i Stockholm visade varandra igår. Och vi är tacksamma över de insatser som polisen och sjukvården gjort på ett som det verkar mycket bra sätt. Många människor var tvungna att fatta snabba beslut som gick över det vanliga, och det verkar som att de allra, allra flesta klarat av att ta rätt beslut. Det känns tryggt.