Regeringen riskerar medvetet barns hälsa

Idag medverkar jag i Ekots reportage om regeringens hantering av dioxinfisken. Jag har skrivit otaliga gånger om det här ämnet tidigare. Till exempel kan du läsa en artikel här nedan. Aftonbladet följer upp.

Två saker finns att tillägga till Ekot:s och P1 morgons reportage tycker jag.

1. Regeringen hade om det var surströmmingen som var frågan kunnat ansöka om ett begränsat undantag för just surströmming. Jag har hela tiden föreslagit ett sådant begränsat undantag. Detta eftersom a) små barn och kvinnor i barnafödande ålder sällan äter sådan fisk mer än två ggr per år b) det går att trycka en tydlig varningstext på burken

2. Det var inte bara så att regeringen undanhöll information till EU-kommissionen. Regeringen ljög helt enkelt. De sa till EU-kommissionen att kunskapen om att den här fisken innehåller höga halter dioxin och att barn och kvinnor i barnafödande ålder inte bör äta den mer än två ggr per år var väl känd i Sverige. Det var en ren lögn. Regeringen hade då fått livsmedelsverkets rapport som visade att det var precis tvärtom. Därför undanhöll man förstås också själva rapporten för EU-kommissionen, annars hade ju lögnen blivit uppenbar.

”Regeringen mörkar faror med dioxinfisk”

Tycker du rätten att sälja giftig fisk till svenska konsumenter är ett allmänintresse?

Troligen inte. Men det är just vad Sveriges regering tycker. Därför vill de att fiskeindustrin ska få fortsätta sälja fisk med för höga halter av det cancerframkallande ämnet dioxin. Till dig och mig.

Det låter kanske märkligt, så låt mig börja från början. Att sälja fisk med för höga halter dioxin är förbjudet inom EU. Det beror på att dioxin är ett mycket giftigt ämne. Särskilt farligt för foster och små barn.

Eftersom det finns höga halter dioxin i fet fisk som strömming och lax från Östersjön borde man alltså inte få sälja dem. Men det får man, eftersom Sverige sedan tio år har ett undantag från EU:s dioxinregler.

Nu ska undantaget omprövas. Då har livsmedelsverket slagit larm. I Sverige finns nämligen kostråd där man råder människor att inte äta den giftiga fisken för ofta. Problemet, säger Livsmedelsverket, är att folk inte vet om det. Särskilt allvarligt är det för barn, både flickor och pojkar, kvinnor i barnafödande ålder, gravida och ammande som bara bör äta dioxinfisken två till tre gånger per år. De flesta vet heller inte vilken fisk som innehåller mycket dioxin.

Därför riskerar, enligt Livsmedelsverket, tusentals unga kvinnor och barn att få i sig för höga halter av dioxin, ett ämne som enligt Livsmedelsverkets hemsida kan ”påverka utvecklingen av hjärnan och nervsystemet, vilket bland annat kan ge beteendestörningar. Ämnena kan också påverka immunförsvaret, fortplantningsförmågan, hormonsystem samt orsaka cancer.”

Här finns två intressen som står mot varandra. På den ena sida står barns hälsa. På den andra en väl organiserad fiskelobby som vill sälja den giftiga fisken och tjäna pengar.

En klassisk konflikt mellan ett allmänintresse och ett litet röststarkt särintresse.

Regeringen har gått på fiskelobbyns linje med argumentet att surströmmingen annars är hotad. Men det är bara ett svepskäl.

Om man ville hade man nämligen som jag och andra föreslagit, kunnat undanta bara surströmmingen. Men regeringen har inte ens velat utreda detta . Det vore annars det rimliga eftersom få små barn och kvinnor i barnafödande ålder äter så mycket surströmming att de på grund av den riskerar få i sig för mycket dioxin.

Istället har man begärt ett brett undantag även för annan fisk. Rätten för ett litet fåtal att fiska och sälja giftig fisk har därmed upphöjts till allmänintresse.

Jag har i EU-parlamentets miljöutskott frågat EU-kommissionen om de känner till Livsmedelsverkets varningar innan de fattar beslut om ett nytt undantag. Det visade sig då att Sveriges regering mörkat detta.

Jag hoppas nu att EU-kommissionen kommer att ställa högre krav på Sverige vad gäller att informationen måste nå de mest utsatta konsumenterna. Uppenbarligen kan man inte lita på att den svenska regeringen tar frågan på allvar.

Men i grunden tycker resten av EU att den giftiga fisken är den svenska regeringens ansvar. För som min kollega Europaparlamentarikern från Tyskland, Dagmar Roth-Behrendt sa i miljöutskottet: ” Det är den svenska regeringens rättighet att förgifta sin befolkning, det är det ingen fråga om. Men den har inte rätt att förgifta resten av Europa”.

Så länge Sverige inte exporterar den giftiga fisken till andra, kommer den svenska regeringen kunna gynna fiskelobbyn. På bekostnad av barns hälsa. Och på bekostnad på konsumenternas förtroende.

För vem litar efter det här på att Eskil Erlandsson (C) kommer stå upp för giftfri mat nästa gång någon fiske- eller bondeorganisation viskar i hans öra?

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,