Vi kunde inte vänta. Men på vad?

Min krönika i Nerikes Allehanda, publicerad den 27 september  uner rubriken ”Följ Tony Blairs exempel”

Vi kunde inte vänta. Men på vad?

Socialdemokraterna förlorade valet. Personligen tror jag att politiken och budskapet var problemet snarare än kampanj och personer. Lite som förra gången. Då sa vi ”Alla ska med”. Men vart? Denna gång var parollen ”Vi kan inte vänta”. Men på vadå? Det berättade vi aldrig. Tyvärr tror jag det beror på att vi inte riktigt visste själva.

Jag tycker Mona Sahlins vision om Möjligheternas land är ett bra budskap. Ett land där alla får fler möjligheter, som gynnar klassresor, som rustar människor för förändring. Men visionen är inte tillräckligt konkret för att vara möjlig att kommunicera effektivt. Och väljarna är kloka. Om något inte går att kommunicera är det antagligen inte tillräckligt bra, eller tillräckligt genomtänkt.

Moderaterna kommunicerade ”det ska löna sig att arbeta”. Det har de gjort i sex år nu. Samma budskap har nötts in och om man frågar människor efter valet tror jag de flesta uppfattat budskapet. Vi verkar snarare ha jobbat efter principen: ”Ju fler budskap desto bättre”.

Om man höjer blicken i eftervalsdebatten något kan man se att detta är en europeisk trend. Socialdemokraterna förlorar i land efter land. Vi har inte förmått formulera ett slagkraftigt svar på finanskrisen, på den höga arbetslösheten och på de utmaningar Europas väljare anser vi står inför.

Trots våra misslyckanden har högern inte heller några glada dagar. Moderaterna har just förlorat sin riksdagsmajoritet. De konservativa i Storbritannien lyckades inte få majoritet utan tvingas sitta i koalition med Liberaldemokraterna. Nicolas Sarkosy i Frankrike och Angela Merkel i Tyskland har stora problem i opinionen.

Jag tror vi behöver en rejäl idédebatt inom socialdemokratin i Europa. Jag tar själv min utgångspunkt i två väldigt olika frågor.

Den första är utbildning. När Tony Blair sammanfattade New Labours tre viktigaste frågor sa han: utbildning, utbildning och utbildning. Jag tror han tänkte rätt. I kunskapssamhället kan inte finnas någon större uppgift är att ge alla kunskap. Både som fördelningspolitik. Utbildning ger livschanser, ökar valmöjligheter och ger frihet. Men också som makt. Kunskap ger självförtroende, kritiskt tänkande och egenmakt.

Den andra är Europa. Vi måste skaka liv i vår Europadiskussion igen. Den kom av sig efter folkomröstningen om euron. Om vi vill ha ett politiskt svar och inte bara marknadslösningar på vår tids frågor är ökat samarbete i Europa den enda väg jag tror är möjlig att gå.

En annan Socialdemokrati är möjlig. Och ett annat valresultat.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,