Det svenska ordförandeskapet – utvärdering 2

Lovade att skriva lite om själva debatten. Så här är några summerande kommentarer.

Genomgående fick det svenska ordförandeskapet välförtjänt beröm för att Lissabonfördraget har kommit på plats, också av mig. Men sammantaget är jag förvånad över att ordförandeskapet inte fick mer beröm med tanke på den artighetskultur som råder i EU-sammanhang. Undantaget var givetvis Barroso som har Reinfeldt mycket att tacka för att han nu är vald till kommissionsordförande. Så nu tackade han för stödet genom att kalla det svenska ordförandeskapet ett av de bästa.

Det kom istället en hel del kritik om hur klimatförhandlingarna och den sociala agendan skötts.

Reinfeldt och Barroso blev upprörda över kritiken att EU inte gör tillräckligt vad gäller klimatet. Vem gör mer? EU har gjort sitt för att nå 2-graders målet. Nu måste andra göra sitt. Tyckte de två, och gav intryck av att vara mycket självgoda. Att EU inte heller gjort vad som krävs enligt FN:s klimatpanel låtsades de inte om. Men bara för att ingen är bättre betyder det inte att man är bra.

Reinfeldt kommenterade – som jag minns det –  inte kritiken om att ordförandeskapet inte levererat på den sociala sidan. Inte ens att man misslyckats med att föra i mål direktivet om patientrörlighet som Olle Schmidt tog upp fick något bemötande.

Några ledamöter på högerkanten kritiserade Sverige för att ha föreslagit att Jerusalem ska delas och för att inte stå upp tillräckligt för Israel. Stockholmsprogrammet fick ris och ros. Och nomineringen av Malmström fick välförtjänta applåder från hennes forna partivänner.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,