Är det europeer, amerikaner eller kineser som har överviktsproblem?

Klimattoppmötet pågår för fullt i Köpenhamn. Som väntat har förhandlingarna brutit samman för att sedan återupptas igen. Dramaturgin kan knappast förvåna någon, särskilt inte eftersom utvecklingsländernas frustration har markerats flera gånger tidigare. Men det är nu det gäller. Snart anländer de, stats- och regeringscheferna. De måste ha något eller några kort i rockärmen om det här ska lösa sig. EU:s ledare har  – hoppas jag verkligen – något slags löfte med sig om att gå upp till 30 procents utsläppsminskningar i enlighet med det klimatpaket som vi antagit. Men jag tvivlar på att de orkar leverera de 40 procentiga utsläppsminskningar som skulle behövas enligt FN:s klimatpanel. Med tanke på hur lite av de 30-procentiga utsläppsminskningarna som EU-länderna åtagit sig att göra på hemmaplan vid en utsläppsminskning på 30-procent borde ett sådant löfte inte vara så svårt att prestera.

Men kanske stupar möjligheten till ett ambitiöst och bra avtal på hur Europas och USA:s ledare ser på de kinesiska utsläppen. De talar nästan alltid om Kinas totala utsläpp, som om det var ett relevant jämförelsetal. Det måste väl ändå vara per person som utsläpp bör räknas?? Hörde att någon hade jämfört det här sättet att tala om Kinas utsläpp med att ställa alla kineser i en vågskål och alla säg svenskar i den andra. Eftersom Kinas vågskål då väger tyngst drar man slutsatsen att det är Kina som har överviktsproblem. Trots att de väger betydligt mindre per person än vi europeer eller amerikaner.

Carlgren verkar ha tappat humöret ordentligt på mötet. Trots att det är svårt att se det orättfärdiga i utvecklingsländernas krav. Dags att visa lite större ödmjukhet? Eller beror frustrationen på att det svenska ordförandeskapet dessvärre blir sidsteppat hela tiden, som Mats påpekar.

AB, DN, DN2

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,