Vi röstar nej till ministrarnas knähund – Barroso

Idag äger omröstningen om nästa kommissionsordförande rum i Europaparlamentet. Vi svenska socialdemokrater kommer att rösta nej. Förklaringen till det är enkel. Vi vill att nästa EU-kommission ska arbeta för att återupprätta principen om lika lön för lika arbete på samma plats i hela Europa. Det behövs efter bland annat Laval-målet. För att åstadkomma detta krävs en ändring av EU:s utstationeringsdirektiv. Men detta vill Barroso inte föreslå. Det sa han vid den utfrågning som vi i s-gruppen hade. När han sedan pressades mer om detta sa han till slut att han inte uteslöt det. Men han vill alltså inte. På en fråga om han ville verka för att EU skulle lova mer i klimatbistånd än man redan lovat i bistånd för fattigdomsbekämpning svarade han ja, för att dagen efter klubba ett beslut om att klimatbiståndet till stor del ska tas av just biståndet till fattigdomsbekämpning.

Redan för fem år sedan röstade vi fem svenska socialdemokrater emot Barroso som kommissionens ordförande. Våra farhågor om att han skulle företräda en politik som inte beaktar sociala och miljömässiga aspekter tillräckligt har besannats. Det finns därför ingen anledning för oss att ge honom förnyat förtroende.

Diskussionerna i vår europeiska partigrupp har varit många och långa. Portugiserna vill rösta ja. Av något slags nationella skäl. Spanien likaså. Dessutom några fler enstaka ledamöter. En stor del av gruppen vill lägga ned sin röst för att inte stöta sig med Barroso i onödan. De ser det som att vi då enklare kan fortsätta kräva saker av honom. Jag delar inte den uppfattningen. Vi har ställt ett antal politiska krav, som ytterst handlar om att förbättra levnadsvillkor för människor i Europa, som Barosso vägrat lyssna på. Då måste vi rösta nej. Annars blir vårt hot om ett nej till hela kommissionen, om han inte sätter ihop en kommission där personer som brinner för att motverka lönedumping och rädda klimatet får ansvar för dessa portföljer, inte trovärdigt.

För Barosso blir det problematiskt att inte ha ett brett stöd i parlamentet. Att han inte försökt få ett bredare stöd genom att gå oss till mötes visar att han är ganska nöjd med att vara en svag kommissionsordförande. Han sitter ju helt i knäet på ministerådet. Till skillnad från tidigare kommissioner har hans kommission vinnlagt sig om att bara föreslå sådant som kan tänkas falla i god jord hos ministerrådet. Tidigare kommissioner har drivit en egen linje och sökt allianser också med den andra lagstiftande församlingen inom EU, nämligen Europaparlamentet. Det är uppenbarligen ingenting för Barosso. Han verkar tillfreds med att vara ministrarnas knähund.

I sann Reinfeldt-anda 🙂 kan jag också meddela att allianspartierna tycks ringa runt till landets redaktioner och be dem fråga om vi inte förstör för det svenska ordförandeskapet genom att rösta nej. På det svarar jag gärna. Vårt agerande bygger på vad som är bäst för Europas löntagare och världens klimat de kommande fem åren, inte vad som är bäst för Reinfeldt. Vi anser också att det är bättre med en kommission som företräder något bra inför Köpenhamn än en som företräder något dåligt.

Marita skriver om vårt nej här och här.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,