Skambud av EU inför Köpenhamn

Den kanske största knäckfrågan inför Köpenhamn är finansieringen av klimatarbetet i utvecklingsländerna.  Den andra stora knäckfrågan är de rika ländernas åtaganden att minska utsläppen på kort och medellång sikt.

Ska det bli ett bra internationellt klimatavtal måste de som orsakat problemet och har mest resurser bidra med ekonomiska resurser till utvecklingsländerna. Annars kommer vi inte att få dem med oss. Det visar inte minst de senaste toppmötena, t ex i Italien i somras.

För att komma framåt i frågan om finansieringen av klimatarbetet i U-länderna ska EU-kommissionen idag presentera ett förslag på hur finansieringen kan se ut. Problemet är att förslaget ser ut att snarare stänga dörrar än att leda till steg framåt i klimatförhandlingarna.

EU-kommissionen föreslår nämligen att världens rika länder ska kunna tillgodoräkna sig stödet till U-ländernas klimatarbete som bistånd. Den rika världens löften om att ge 0,7 procent av BNI i bistånd för att uppnå milleniummålen ska nu också räcka till utvecklingsländernas klimatarbete. Istället för att få extra resurser till klimatarbete ska alltså utvecklingsländerna få ytterligare ett löfte om att få de pengar som de redan blivit lovade. Det enda som ändras är att pengarna nu inte bara ska räcka till att utrota fattigdomen utan också till klimatarbetet.

Det finns två stora problem med detta.

1. Det blir inga extra pengar, som de rika länderna tidigare talat om och som u-länderna krävt.

EU-kommissionen – och antar jag den svenska regeringen – kommer att försöka framställa det som att det handlar om extra pengar, eftersom 0,7 procent inte uppfylls idag. Allt utöver dagens existerande bistånd ska enligt detta sätt att se det ses som extra resurser. Men det behövs mer pengar både till fattigdomsbekämpning och klimatarbete. Klimatproblematiken innebär snarast att u-ländernas fattigdomsbekämpning kommer att bli än mer kostsam, inte tvärtom. Då behövs det mer resurser än de 0,7 procent man tidigare lovat i bistånd.

2. Ett fagert löfte ersätts av ett annat fagert löfte.

Den rika världen har i åratal misslyckats med att leva upp till sitt löfte om 0,7 procent av BNI i bistånd. Varför skulle ett nytt löfte om samma pengar vara mer trovärdigt? Alltså, varför skulle u-länderna lita på de rika länderna nu?

Utöver detta så talar EU-kommissionen i sitt förslag om att inrätta utsläppshandel för olika industriella sektorer globalt. Detta kan då generera intäkter till u-länder så väl som till rika länder. Det är bra. Sådana avtal om sektoriella handelssystem behövs. Men det har inte så mycket med stödet från oss som orsakat problemet till dem som drabbas av det att göra.

Intressant?
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,